Inte i ordning
Jaha, vilket antiklimax. Jag vankade omkring hemma och bara vääntade på telefonsamtalet, det telefonsamtal som skulle vända min värld upp coh ned, alternativt så den i spillror. Och så ringer han inte! Jag trodde verkligen att det var igår det skulle ske, jag trodde att det var igår han skulle få veta vad jag verkligen känner men inte då. Hur har han mage att inte ringa? Hur törs han leka Gud med mitt psyke på det här viset? Jag blir så förbannad på den underbara lilla varelse han ju faktiskt är.
Nåja, bättre (?) lycka ikväll kanske. För jag vill ju faktiskt berätta vad jag känner. Eller ja, vill och vill... jag vill supa ner mig, berätta det och dagen efter skylla på att det bara var fylleprat. A win-win situation, som man säger.
Well, ta-ta.